Ylva. Jag läste din blogg. Om jag bara hade vetat. Jag förstår dig, jag har fått vara den starka, den glada, den lättsamma inte alltid utav egen vilja utan för att det är den plats som blivit över när Elsa har mått dåligt. Vem skulle annars hålla ihop allt? Många gånger har jag varit avundsjuk på Elsa som fått leva ut det hon känner trots att det varit känslor fyllda av mörker och demoner som väntat bland skuggorna på hennes minsta tvivel. Det jag har gjort för Elsa har du gjort för mig Ylva! När jag inte orkat så har det varit du som orkat, när jag tappat mig själv så är det du som hittat mig och när jag tvivlat har du varit min tro på att jag kan.
Som du själv sa när vi var härligt och sorgsamt berusade av tonårsfest och dåligt omdöme och mitt hjärta värkte av övergivenhet "Det handlar om kärlek, inte om uråldriga blodsband. Vi kan vara en familj! Det är du och jag mot världen Anna” Den där idiotiska, hemska hatbloggen kan aldrig ta dig ifrån mig! Vi kanske inte delar samma blod men vi delar våra drömmar, vår längtan, våra rädslor, vår glädje, vår sorg, våra minnen. Jag älskar Elsa och jag är så obeskrivligt glad att hon finns i mitt liv igen men jag vill inte vinna en syster genom att förlora en annan.
Din för alltid,
Anna
