Var hemma hos Ylva som vanligt, hon gjorde te åt oss och hennes dator stod på. Helt sjukt! Varför, varför Ylva? Fick panik och visste inte var jag skulle göra. Reste mig upp men kunde inte få fram ett ljud. Stod stilla och tittade på henne där hon stod och gjorde te. Allt bara rasade, tusen bitar, tusen skärande bitar mot huden, inifrån och ut. Jag bara sprang. Sprang hem och låste dörren. Det bara hände, som om det var någon annan, inte jag.
Allt jag hör är mina andetag, de dånar och hjärtat bankar mot trumhinnan. Jag borde förstått det när hon pratade så detaljerat om min och Elsas relation. Det känns fortfarande helt overkligt att det är hon. Min Ylva. Min bästa vän! Hon som alltid varit som en syster för mig. YLVA HUR KUNDE DU! Du känner mig innan och utan. Det är du som alltid funnits där, som fattat, som tröstat ,som fått mig att skratta, som gjort livet roligt att leva! Jag kan inte fatta att du gjort detta... Varför? Vad har jag gjort Ylva? Varför gör du såhär mot mig? Jag förstår inte. Nu när allt skulle bli bra, nu när Elsa är tillbaka. En del av mig hatar dig! En del av mig hatar mig själv som låtit mig luras. Fan, fan fan!
Kommentera