annavinter.blogg.se

Denna underbara dag! Elsa frågade som från ingenstans om vi inte kunde gå till kyrkogården tillsammans idag och det gjorde vi! Kan inte minnas sist vi gjorde något tillsammans. Som jag längtat efter henne. Hela jag bara exploderade som av färgexplosioner inombords av fullständig lycka. Vi fikade efteråt och jag kände hur allt bara bubblade upp och jag fick på alla sätt försöka stoppa mig själv från att berätta om hur jag saknat henne. Alla drömmar jag byggt under ensamma kvällar, det eviga hoppet. Hur något inombords brister varje gång jag väntar på ett svar från henne och det inte är hennes inknappade ord bakom mobilens vibrerande signal. Trots att jag vet att hon aldrig svarar mig. Jag vågar inte berätta, vågar inte ställa krav. Rädd att förlora henne, rädd att förlora henne helt. Jag klamrar mig fast vid varenda ord, varenda sms så att fingrarna stelnar av kramp.

 

Hon är min bro till andra sidan, till världen där allt var bra. Det var bättre än bra, det var alldeles fantastiskt! Min bro till platsen av minnen dit bara vi kan gå tillsammans. Hon är äldre än jag och minns så mycket mer av mamma och pappa och hon har mammas isblå ögon. Ibland kan jag inte hejda mig från att bara stirra på henne. Det är så smärtsamt att längta så innerligt. Det är som att det bor en längtan i varenda cell i min kropp. Tänk om jag kan få dela allt detta med Elsa en dag. Efter en dag som denna så känns det möjligt. Om jag bara kunde berätta hur jag känner, jag är säker på att allt skulle bli så mycket lättare då. Jag behöver dig Elsa. Elsa min älskade syster!